Hej dagboken!
Häromveckan fick jag uppleva något nytt. Jag fick känna på hur det är att vara panelhöna. Och då menar jag inte att jag var på dans och satt ensam i ett hörn utan att bli uppbjuden. Nej, jag var faktiskt med i en riktig panel med två andra ”hönor”, där vi inför kvinnlig publik blev utfrågade om vårt företagande.
Min verksamhet kändes onekligen ytlig och oviktig när de berättade om att deras mål är att beröra och få människor att må bättre. Fast vid närmare eftertanke så är det ju faktiskt precis vad jag jobbar för också. Jag kan riktigt se framför mig hur skogsmaskinförarna sitter och torkar tårarna när de läser mina emotionella, djuplodande texter om hur vibrationerna i skotarna har minskat.
