Hej igen. Ville bara meddela att det visst inte blev något av med min tilltänkta återhämtning. Precis när jag publicerat mitt förra inlägg kontaktade nämligen min tidigare chef mig. Jag hade försökt nå honom i början på veckan, så jag antog att det var därför han ringde. Han frågade: ”Vad gör du nu?”. Jag tänkte att han menade generellt och började berätta om att jag just startat eget. Då ställde han samma fråga igen, fast något omformulerad: ”Jag menar, vad gör du nu, NU?”. Jag svarade att jag haft en hel del artikeluppdrag , men att jag precis fått en liten lucka. Han kontrade: ”Vill du ha ett jobb? När kan du vara här?”.
I mitt huvud visualiserade jag snabbt en balansvåg. I den ena skålen låg suräpplet, a.k.a. bokföringen, och i den andra ett skarpt jobb. Trots att frukten vägde tungt hade den förstås inte en chans i jämförelsen. ”Räkna med mig. Jag kan vara där om en kvart!”, svarade jag glatt. Jag slängde ihop mina saker, skannade av kylen efter lämplig lunchmat (yoghurt och flingor, det får duga), satte på akutjobb-sirenen på taket och satte iväg till kontoret. Det kändes lite underligt att vara tillbaka igen, men också väldigt roligt att få träffa mina gamla kollegor och vänner igen.
Jobbet löper vidare även i dag, så det verkar som att det där oinbjudande suräpplet får ligga till sig en stund till. Vem vet? Det kanske till och med har hunnit mogna till sig lagom tills jag har tid att bita tag i det.
